Fredrik N G Andersson

Rapporten analyserar hur ansvar, roller och samverkansformer mellan offentliga och privata aktörer behöver utformas för att hantera omfattande samhällsomställningar, med fokus på klimatomställningen. Industrins, och energisystemens omställning kräver mer än gradvisa anpassningar. Rapporten betonar att djupgående strukturförändringar aktualiserar problem som teknologiska inlåsningar, koordineringssvårigheter och genuin osäkerhet, vilket gör att marknaden inte ensam kan bära omställningen. Politiken behöver därför ta ett större ansvar för att undanröja hinder, minska risker och skapa långsiktiga spelregler.
Som analytiskt ramverk används innovationskedjan, från forskning och utveckling till demonstration, kommersialisering och uppskalning. Rapporten visar hur ansvar och samspel mellan offentliga och privata aktörer förändras genom dessa olika faser. I tidiga skeden krävs ofta offentliga stödinsatser för att reducera risker och skapa förutsättningar för teknikutveckling och marknadsintroduktion. Exempel på styrmedel är investeringsstöd, kreditgarantier, offentlig-privata partnerskap, gröna upphandlingskrav och differenskontrakt. När tekniker mognar bör finansiering och risk successivt överföras till privata aktörer samtidigt som generella styrmedel, exempelvis koldioxidprissättning, bör få större betydelse.
En central slutsats är att många nödvändiga styrmedel redan finns i Sverige och EU, men att bristande samordning, otydliga mål och motstridiga signaler försvårar investeringar och höjer kapitalkostnaderna. Rapporten menar att dagens offentliga förvaltning inte är organiserad för att hantera omställningens omfattning och komplexitet. Därför föreslås en tydligare samling av ansvar och mandat, exempelvis genom en samordnande myndighetsfunktion med uppgift att koordinera politik, infrastruktur och marknadsutveckling. Rapporten lyfter också vikten av kontinuerligt gemensamt lärande mellan företag, myndigheter och andra samhällsaktörer, så att regleringar och styrmedel kan anpassas efter teknisk utveckling. Samtidigt måste marknadsdisciplin och internationell konkurrens upprätthållas för att undvika ineffektiva långsiktiga stöd.