Annamaria Westregård

De senaste åren har den digitaliserade ekonomin etablerats i Sverige. En del av utvecklingen är plattformsarbete eller gig-jobb, som innebär att korta uppdrag åt flera uppdragsgivare förmedlas via en digital delningsplattform eller app. Rättsreglerna är uppbyggda binärt, vilket förenklat innebär att det finns två möjliga system: det ena gäller för dem som är arbetstagare och det andra för dem som är företagare. Det är därför angeläget att urskilja vem som är arbetstagare och vem som är egenföretagare. Problemet för plattformsarbetare är att de hamnar i gräns-landet. I rapporten görs en systematisk analys av arbetstagarbegreppet i arbetsrätt, arbetsmiljörätt, skatterätt, arbetslöshets- och socialförsäkringarna samt EU-rätten (plattformsdirektivet) i svensk kontext för att utröna huruvida reglerna för arbetstagare eller företagare ska tillämpas. Syftet är att öka kunskapen om kategoriseringen av de nya arbetsutförarna och belysa problem som uppstått med de nya arbetsformerna. En slutsats är att arbetstagarbegreppet tillämpas på olika sätt inom olika rättsområden. En och samma person kan t.ex. bedömas som arbetstagare i arbetsrätten men som egenföretagare i arbetslöshetsförsäkringen, vilket kan leda till ekonomisk utsatthet för den som hamnar mellan stolarna.